Svenska flickvännen blev hela världens ansikte för besvikelse i vm
Till VM inom norditalienska Giavera del Montello , kommer den unge tävlingscyklisten Per Christiansson inom toppform samt med skyhöga förväntningar runt sig. han ligger inom självklar ledning. Men detta som skulle bli gladiatorns triumfartade upplopp blir istället hans Via Dolorosa, den smärtfylldaste från vägar.
Denna specialskrivna dokumentärnovell från Susanna Alakoskis bygger vid samtal samt intervjuer tillsammans Per Christiansson om detta legendariska VM-loppet. Den existerar tidigare publicerad i Sveriges Radio, då inläst från Roberto Vacchi, sportkommentator samt själv före detta tävlingscyklist.
När storebror slutade som blomsterbud i Olsson blomsterhandel vid Stortorget inom Ystad bad lillebror mor att fråga om denne kunde ta över jobbet. Nej sa föreståndarinnan. denne är bara tolv tid. Han får inte köra transportmoped. inom så fall måste detta bli velociped och detta går alldeles för långsamt. Säg mot henne för att jag önskar prova, sa lillebror, säga att jag kan arbeta gratis. Okej sa Ingalill, han får testa en par dagar, men
30 juni &#; 7 juli
Fy tusan vad rolig det besitter varit för att vara tillsammans på VM igen, international ocean racing. Mitt fjärde i ordningen. Jag ägde nästan glömt bort hur kul detta kan existera. Och hur spännande, påfrestande, pressande, lättande, glädjande, extatiskt glädjefyllt . Alla dessa känslor man känner beneath en sju dagar. Nya kontakter man knyter. Återseenden. Innan VM funderade jag ovan om detta skulle bli mitt sista deltagande inom seniorklassen. Jag är trots allt 44 (snart) samt jag kommer inte hänga kvar inom den klassen om jag inte presterar bättre alternativt likvärdigt tillsammans med vad jag tidigare gjort. Hur skulle det vandra i år? Jag tycker jag vid sätt samt vis gjort min läxa med utmärkt kontinuitet inom min paddelträning men hur skulle jag stå mig i förhållande till dem andra tjejerna? Det fanns två kalenderår sedan jag tävlade internationellt. Mycket äger hänt sedan dess. enstaka pandemi mot exempel.
30 juni tog jag och Teresia Uggla flyget till Lanzarote. Tessan skulle göra sitt första Masters VM inom surfski noggrann som dem andra paddelkompisa
Jag är nyfiken gul
Kom igen, spänn till en landslagströja? Dessutom enstaka som krängs av Erik Hamrén. inom den en reklamfilmen håller han en låtsasbrandtal mot den svenska publiken, inom den andra lattjar denne med ett trumma samt ler vilket vore detta och Afonso Alves just dansat in på Öis-gården. Det existerar svårt för att säga vilken variant liksom känns maximalt krystad.
– Säljer ni många? frågar jag kvinnan på baksidan Intersportdisken.
– O ja, svarar hon. Fler och fler för varenda dag nu.
Det är ett dryg sju dagar kvar mot EM-premiären då jag drar på mig min nya landslagströja. detta känns konstigt. Jag besitter »gjort« fyra mästerskap samt mängder från landskamper – samtliga vid pressläktaren. varenda gång land spelat besitter jag tänkt jobb, arbete, jobb. Nervös har jag varit. dock aldrig ovan darriga mittbackspar eller långsamma innermittfältare. Nej, min bekymmer har varit rent egoistisk. Kan jag lita vid internetuppkopplingen? Hur påverkas citatjakten i mixade zonen från resultatet? Lyckas jag sätta ingressen? Jag kan ärligt talat ej minna
Terapitavlan
I början från år plats friidrott ej det roligaste som fanns. Jag fanns sexton tid och ägde sommaren innan vunnit mitt första junor-FM-guld. Trots för att guldet ägde betytt väldigt mycket på grund av mig samt gett mig en skötsam motivationskick således var jag ändå ej så taggad på träning mitt inom vintern. Jag hade ingen tränare, utan det fanns mamma vilket hjälpte mig då samt då. Jag kommer ärligt talat ej ihåg hur mycket denna hjälpte mig, men denna försökte åtminstone pusha vid mig då motivationen ej riktigt fanns. Jag tänker inte påstå att min mamma plats dålig såsom tränare, helt inte, dock som tonårstjej så hörde det väl lite mot att ej göra likt mamma sa. Så detta var ej direkt perfekt. Och jag insåg för att jag behövde en &#;riktig&#; tränare.
Så jag gjorde såsom jag ägde gjort inom hela min barndom. Jag gjorde likt min storasyster. På en SFI-läger (Svenska Finlands Idrottsförbund, ingen svenska för invandrare här inte) gick jag fram mot Guy (som alltså redan tränade syrran) och frågade om